Jag måste berätta vad om hände mig häromdagen. Det var obehagligt men gav mig en tankeställare. Det var när jag hade bjudit hem mina föräldrar och en av mina äldre släktingar. Plötsligt fick en av mina släktingar åka in till sjukhuset akut . Hon räddades tack vare att hon kom in så snabbt. Jag vet att man inte alltid har den turen. Vi satt i köket, jag hade gjort lite mat och vi var färdiga och vi skulle bra dricka kaffe på maten. Det var inget märkvärdigt. Vi satt och fikade när hon blev alldeles askgrå i ansiktet och ville gå och lägga sig. Jag erbjöd henne att lägga sig i min säng, vilket hon gärna ville. Hon sa att hon hade ont både här och där, så jag tog hennes puls. Omedelbart insåg jag att hennes puls inte var stadig. Hon andades kort och stötvis, vilket inte var några bra tecken. Hon hade inte med sig någon hjärtmedicin, så jag ringde rådgivningen och de sa till oss att åka in genast till akuten med henne. Mina föräldrar åkte in med henne, de hann precis i tid med henne till sjukhuset. Kvar blev jag och all disken. Det var då jag insåg hur skört livet är.
Jag insåg efter det som hänt att jag vill vara beredd på att allt kan hända - i princip när som helst och vem som helst. De flesta har bara första hjälpen hemma med plåster, alsolsprit och bomull. Det är jättebra så länge någon har slagit sig eller skrapat upp ett sår, men ganska värdelöst om man har problem med hjärtat. Efter händelsen som jag var med om ska jag köpa hem en hjärtstartare. Där hittade jag information om hjärtstartare och hur HLR fungerar. HLR står för hjärt- och lungräddning, och handlar om vad man kan göra för någon som har drabbats av hjärt- eller lungproblem. Egentligen kan vem som helst lära sig det. Alla borde lära sig att kunna ge första hjälpen. Vi vet ju inte vem som kan vara i behov av det. Det var faktiskt en liten chock att gå igenom, nu önskar jag att alla hade en hjärtdefribillator hemma! Det finns dessutom kurser i hur man gör med en hjärtdefribillator på nätet, så det finns inga ursäkter. Skaffa en du med!